Arktis Antarktis
FiltreraRensa

Bloggar

Filtrera

Vi utvecklas till en by

13 september 2018 | Helen Czerski

Life on Oden has taken a different turn in the past ten days, and it seems to be a very natural evolutionary step from where we were at the halfway point. The ship has a completely different feel about it, and I didn’t really see it coming at all. We are evolving into a village.

Läs hela blogginlägget

Veckobrev och bilder från Arktiska oceanen

24 augusti 2018

Isbrytaren Oden ligger just nu förtöjd vid ett stort isflak ungefär 89°30’N. Du kan läsa mer om vad som pågått ombord och ute på havsisen den senaste veckan i veckobrevet som isbrytaren Odens kapten skriver på Sjöfartsverkets webbplats.

Läs hela blogginlägget

Bubblor och partiklar

22 augusti 2018 | Åsa Lindgren

Det har varit bråda dagar sedan vi kom fram till vårt isflak. Direkt efter ankomst tillbringade vi nästan tre dagar med att installera instrument, bygga infrastrukturer och hitta säkra rutiner för alla våra arbetsuppgifter.

Läs hela blogginlägget

Nordpolen

13 augusti 2018 | Åsa Lindgren

Söndagen den 12 augusti nådde vi vår nordligaste position vid Nordpolen och hade en forskningsstation där vi samlade vatten, borrade iskärnor och gjorde luftmätningar.

Läs hela blogginlägget

Nog för att det dräller av mammutbetar där ute i ishavet, men detta har de inte!

8 augusti 2017 | Rasmus Erlandsson

Jag plockar upp den oansenliga lilla biten som påminner om rutten drivved där den ligger. Jag vänder på den och vi ser direkt att det då rakt inte är fråga om någon bisonoxe som jag håller i handen. Jag har en del kvar att lära om fossil, men att det här var ett käkben från något slags rovdjur, det visar garnityret med all önskvärd tydlighet. Tre svarta, rejält tilltagna spetsiga tänder. Grottbjörn kanske?

Läs hela blogginlägget

Mammutbetar och benskärvor från bisonoxe

31 juli 2017 | Rasmus Erlandsson

Forskningsstationen i Tjaundeltat ligger på en låg ö med mycket sjöar och sumpmarker. Här och där finns också tidigare sjöbottnar från sjöar som sinat när permafrosten smälter. Skrudade i lårhöga vadarstövlar av tidlöst snitt kan vi trots vätan ta oss runt förvånansvärt obehindrat. När man är van vid vadhöga vandringskängor får man ändå hjärtat i halsgropen första gången man sjunker ner med vatten över knäna. Men under gyttjan möter sulorna fast permafrost och med två decimeter till stövelskaften är det bara att pusta ut och klafsa vidare.

Läs hela blogginlägget
Stäng