Bloggar

The Beryllium samples were analysed at PRIME lab, Purdue last week meaning we have our first numbers.

Forskare från Stockholms universitet har bjudits in att delta i den amerikanska expeditionen Polynyas, ice production, and seasonal evolution in the Ross Sea (PIPERS) ombord på den amerikanska isbrytaren Nathaniel B. Palmer.

Den envisa stormen med vår ofrivilligt förlängda vistelse på Wasa gjorde att vi fick tid till en ordentlig stängning av stationen. Stängningsproceduren är i stort sett det omvända uppstartsförfarandet, det finns en lathund att följa och den kör vi baklänges alltså. Utmaningen ligger i att få plats för allt och samtidigt göra det logiskt för de som ska öppna stationen nästa gång, så att det går så smidigt som möjligt.

De senaste dagarna har passerat lite som i dvala, vi gick ner på lågvarv och väntade helt enkelt ut stormen. När vindarna var som starkast höll vindmätaren på att blåsa sönder, så vi var tvungna att ta in den. Sen lät det som om det tilltog ännu mer, men hur mycket det egentligen blåste vet vi inte.

Nu är vi officiellt försenade och röran med missade anslutningsflyg har inletts. Ett tag såg det ut som om vi skulle kunna flyga ut igår, men det beskedet återkallades.

Efter en säsong med strålande väder, får vi vår del nu. Gårdagens väderprognoser tyder på att helgen är vår bästa chans att flyga från Wasa.

Nathalie Van der Putten från Geologiska institutionen vid Lunds universitet kommer att delta i expeditionen Antarctic Circumnavigation Expedition (ACE) som är Swiss Polar Institutes första forskningsexpedition i Antarktis. Expeditionen är uppdelad i tre etapper och rutten går runt hela den antarktiska kontinenten.

Nu är planen att vi ska bli upphämtade på torsdag kl. 12:15 men väderprognosen ser inte bra ut. Just nu blåser det 43,2 knop och sikten är mindre än 1000 meter. Men stämningen är bra, vi är varma och vi har mat.

Efter en extremt hektisk eftermiddag och sen kväll igår fick vi en tidig start i morse. Vårt flyg till Troll var ursprungligen planerat till onsdag 22 februari, men igår fick vi ett mail med en uppdatering av tidtabellen. Enligt väderprognosen så ska det bli storm tisdag-torsdag och eventuellt fredag. I det nya uppdaterade schemat hade vårt flyg flyttats till idag (måndag 20 februari).

Vi pratade om det vid middagsbordet igår, vilka tekniska landvinningar är det som gör det möjligt för oss att fara kors och tvärs på jordens mest ogästvänliga och isolerade kontinent? Visst, det har gjorts polarexpeditioner i över hundra år men man behöver inte bläddra långt bakåt i litteraturen för att ana att det gjordes under helt andra risker och uppoffringar än idag. Någonstans där bilderna övergår från färg till svartvitt så ser tillvaron ut att bli rätt sträv och nog måste mannarna ha känt både oro, rädsla och ångest de sakliga beskrivningarna till trots.

Under fältarbetet i Tottanfjella visade det sig framgångsrikt att använda både bilar och snöskotrar, därför bestämde vi oss för att göra ett snabbt återbesök till Milorgfjella och även ta med oss snöskotrarna denna gång. Förhoppningsvis skulle det ge oss möjlighet att besöka de väldigt högt belägna platserna ovanpå bergstopparna som vi inte lyckades ta oss till under första besöket.

Varje expedition behöver en bra ledare och vi har tur som har Henrik Törnberg i den rollen. Henrik har varit inblandad redan från start och hjälpt oss med den övergripande planeringen och organiseringen av fältarbetet under MAGIC-DML, och nu med genomförandet av expeditionen i januari-februari 2017. Han har också ansvaret för den dagliga planeringen och säkerheten under fältarbetet här i Antarktis.

Vår expeditionsläkare heter Henrik Hedelin. Till vardags arbetar han som ortopedkirurg på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och har sedan 10 år specialiserat sig på bergs- och vildmarksmedicin. Som läkare i Göteborg opererar han barn och ungdomar med brutna ben och armar.

Den 30 januari gav strålade solen och vi gav oss iväg på vår andra stora fältexpedition för att utforska de södra delarna av Heimefrontfjella, och då speciellt det kluster av nunataker, berg som sticker upp genom isen, som kallas för Tottanfjella. Vi tog god tid på oss att till bränsledepån som Pär, Karin och Stefan ställt ut och kom fram ca 8 timmar efter att vi lämnat Wasa. Där tankade vi båda bilarna och körde bilarna och snöskotrarna ytterligare 2 timmar till vårt nya fältläger vid Kiberg (uttalas "she-berg").

På den senaste fältturen slog vi läger på inlandsisen ca 1500 meter över havet och under natten var temperaturen nere under -20 °C, så några av oss tog två sovsäckar, en inuti den andra, för att hålla värmen. Vi har också ett litet toalettält, på ett lagom diskret avstånd från de andra tälten...

Det finns mycket teknisk utrustning på en polarforskningsstation. På Wasa finns sju snöskotrar, fyra bandvagnar, två terrängbilar, två dieselgeneratorer, vattensystem med snösmältare, gasolsystem, elsystem med solpaneler samt en mängd annan teknisk utrustning och byggnader som måste hållas i funktionsdugligt skick.

I stiltjen som lagt sig över stationen borde här kunna slappas en stund, men hur gör man då? Då schaktar man lite snö. Kollar till ventilationen. Fixar till en trög toalettdörr. Rätar upp hängande kylskåpsdörrar. Springer ner för backen och upp lika många höjdmeter igen.

Den 21 januari åkte vi ut på vår första fältexpedition till Milorgfjella (det uttalas "Mee-lorg-feeyella") omkring 240 km syd-sydost om forskningsstationen Wasa. Vi gav oss iväg tidigt på morgonen med våra två trogna terrängfordon, fullpackade med fältutrustning, mat, tält och alla andra saker som behövs för att utföra en fältexpedition i Antarktis.

Neil, Nat, Ola och Jenny har inget enkelt projekt. De letar efter stenar på en kontinent som till 98% består av is. De är även väldigt noga att hitta rätt sorts stenar. Det skall vara stenar som är transporterade av isen och placerats på berg som inte täcks av is. Det måste dessutom vara utom tvivel att stenen ska ha kunnat hamna på den platsen utan isens hjälp.

Lyckliga av att vi gårdsfolk fick komma iväg på en egen liten expedition, så drog vi så på oss arbetsstället igen efter någon timmes sömn. Idag var det full fart med att packa och förbereda nästa forskningssväng.