Blogs

Early this morning Oden entered the ice at approx. 79°N, 65°E, north of Novaya Zemlya, at the southern entrance of the St. Anna Trough.

Vi lämnade det vackra Tromsö och dess underbara natur i går eftermiddag i strålande solsken. Idag är det lika fint väder och vi har en vidunderlig utsikt.

On 5 July 2014 at 17:00 local time, an entire 14h ahead of schedule (!), the icebreaker Oden lifted anchor in Tromsöfjord and set course toward the Arctic Ocean. Leg 1 of the Swedish-Russian-US Arctic Ocean Investigation of Climate-Cryosphere-Carbon Interactions (SWERUS-C3), the in total nearly 100-day 70-researcher 2-leg expedition, is on its way.

Det var en fantastisk dag med en sol som strålade från en klarblå himmel. För mig kom minnen från 34 år tillbaka. Det var då jag lämnade Tromsö för min första Arktisexpedition, Ymer-80, också det i ett strålande väder.

Vi har nu lyckats sätta ut våra mätriggar och lämnar nu Svalbard för denna gången.

Dags för avresa. Vi har ännu lite kvar att ordna innan allt är på plats och vi får mycket fin hjälp av Kristen Fossan på Norsk Polarinstitutt. På mycket kort tid hittar han ett roder till en av våra strömmätare. Eftersom han inte har någon bil i närheten lägger han två roder på en vagn och kör denna till båten längs kajen. Det ena rodret passar perfekt och vi hinner få ombord detta innan det är dags att lätta ankar.

Vi har nu nått Tromsö i midnattssolens rike och väntar på att få tillgång till forskningsfartyget om ett par timmar. Första delen har gått bra, vilket innebär att vår mätutrustning, forskningsfartyget och vi själva har anlänt enligt plan.

I morse dök låten Homeward Bound upp i mitt huvud. Det kanske är passande eftersom vi genomfört vår sista planerade fältdag, på Vilkitskijön, och vi vänder nu fören söderut.

De senaste två dagarna har varit långa fältdagar med målet att samla så många stenprover som möjligt på öarna Jeanetta och Henrietta.

Så är vi vid våra drömmars mål. Längst ut o längst bort av De Longöarna ligger Jeanetta; en klippö utkastad i polarhavets drivis.

I går kväll anlände vi återigen till Longyearbyen, Svalbard. Det har varit två produktiva veckor då vi har rört oss kring Grönlands nordöstra kust.

Alla har till slut lyckligt kommit fram till Tiksi, en stad som halverat sitt invånarantal till 5 000 invånare sedan storhetstiden och som utgör Jakutiens sista utpost på fastlandet i nord.

Andra deletappen på vår resa till De Longöarna är avklarad. Efter ca 12 timmars försening kom vi på flyget och, efter sex timmars flygresa, har vi landat i Jakutsk.

Under två dagar har expeditionen upprätthållit en isstation på ett isflak i Grönlandshavet. Syftet är skaffa noggranna mätdata på istjocklek, densitet, storlek och topografi för att sedan bryta sönder det åtta kvadratkilometer stora isflaket med Oden.

Expeditionen har börjat! Igår tog vi flyget från Arlanda och efter sedvanlig försening kom vi till ett soligt S:t Petersburg.

I går strax efter lunch nådde vi iskanten. Från att ha varit grått, dimmigt och mycket sjögång förbyttes vädret till strålande sol och havet blev stilla.

På bryggan sitter alltid en grupp forskare och besättning djupt försjunkna i sina uppgifter, men när någon av observatörerna för marint djurliv som är med på resan ropar via radion, bryts koncentrationen och alla rusar mot fönstret för att se vad de har upptäckt.

Den ursprungliga planen var att ge sig i väg mot nordöstra Grönland på måndag eftermiddag, men på grund av starka nordliga vindar utanför fjorden vid Longyearbyen, var vi tvungna att vänta i närmre ett dygn.

What I encountered during the week I spent in Ny-Ålesund this summer was a remarkable social environment ensconced within a high technology landscape of scientific infrastructure and instruments distributed amidst the modest wooden houses of Ny-Ålesund’s previous incarnation as a mining settlement.

Den svenska gruppen anlände till ett grått och regnigt Svalbard på fredag eftermiddag och efter en snabb incheckning på hotellet mötte vi upp den norska gruppen från NTNU för ett gemensamt informationsmöte.